Racystar

;)





Och så har det kläckts duvungar! Myzko har fått en albino och en mörk unge. Här är den ena när den var helt nykläckt! :)


Ett litet besök




Och så några nästan färska bilder på några av hundarna. Jag skall försöka ta nya fräscha bilder av alla så småningom ;)
Lady (Racystar Impressive Lady)


Fiori (Racystar Futurina)


Marve (Fivas Quality of Flame)


Creamy (Racystar Brutal Planet)


Turbo (Racystar Highlight of Gold)


Juvelen (Racystar Jewel of the Wind)


Winnie (Wilderings Go-And-Go for the Win)


Och så lite bad ;)






















Och så en huggis-tjej

Sååå härligt med sommar här ute i skogen :) Fågelkören underhåller med skönsång och allt är bara ännu grönare. Så ljuvligt! Nu har mina vänner getingarna börjat komma och i går såg jag en stor bålgetingdrottning. Hon var minsann en syn! Man blir lika chockad varje gång över hur stora dom är! Synd att hon drog innan jag hann få fram kameran. Jag hann plåta en "vanlig" getingdrottning dock:


Och en humla:


Ja bättre vår/sommartecken finns inte! Har satt ut mat till getingarna nu och kommer så att göra hela sommaren. Först brunt socker sedan även köttfärs i höst.

Nu har det varit varm och soligt i flera dagar. I dag var det varmaste dagen i år tror jag. Allt är så grönt och härligt här ute. Det känns fortfarande overkligt med så få hundar men man vänjer sig. Lättare är det i alla fall. Och lugnare förutom en besökande hund som varit lite stökig. Men han åker i morgon igen. Vakteltupparna gal så roligt så man får dra på smilbandet ibland. Och det bara sprutar vaktelägg. Jag älskar dom äggen. Lite ovant att inte ha höns men jag skall åka och hämta några framöver. Inte för många, bara så man har lite gröna och bruna ägg igen. Det går ju inte att jämföra med de bleka, smaklösa äggen i affären ju!. Jag skulle ta det lugnt framför tvn i kväll man har istället gjort det sista lilla i huset som jag behövde. Röja och kasta massa saker som inte hör hemma här längre. Skönt att få det överstökat, det var nu det sista. Allt är i sin ordning som jag vill ha det för första gången på länge. Minnen dyker ju upp mitt i detta därför har det inte varit lätt att greja med det men nu är huset rätt "tomt" och jag har plats till mina egna saker :) Jag mår fortfarande dåligt när minnen sköljer över mig. Men jag har en sinnesro och en själslig närvaro igen som jag hadde för många år sedan. Det känns otroligt befriande. Alldrig mer skall någon få knö ned mig i en sådan mental fördärvelse igen. Jösses attt jag inte såg tidigare vad som hände, att jag inte satte stop! Det var verkligen på väg att gå utför en gång för alla. Allt för denna hemska förnedring. Jag var ju egentligen helt slut som människa de senaste fyra åren eller mer... Man ser det inne förrän man har fått distans och börjar kika tillbaka. Jag blir mörkrädd när jag tänker tillbaka.. Men nu skall jag se framåt ;) Det finns spännande saker att se fram emot nu. Blir det som jag vill så blir det en verkligt trevlig sommar! Har nog en lösning på dusch framåt sommaren också hehe.. :) Myzko har fått två små bebisar. En albino och en viltfärgad. Jag har ju inte många duvor nu så jag skall spara den ene. Den andra skall åka till en mycket god vän. Har nästan manekänget för mig själv i dag, kanske egentligen inte kan med att skriva det här? Jo.. Jag hadde ju tur att få tag på en hel del billiga kläder och skor i våras. Hängde ju en del på tradera.. Har fått användning för en del av detta nu. Sååå söta sommarkläder :) Lite tur skall man ha ibland. Passar mig bra när jag vågar ha normala kläder på mig igen utan att ha "köpta gudinnorna" i bahuvudet hängandes och vilja "tävla". Skönt att det är över, det går ju inte åt lika mycket pengar på så vis heller :) Nu så SKALL jag bara slöa resten av kvällen och njuta av tv i lugn och ro.. Njut av solen och de ljumma sommarkvällarna alla! :)

Livet är lite orättvist ibland..

Nu skall jag vara själv, för nu förstår jag ju att det är mig det är fel på. Efter att alla förhållanden spruckit. En knarkade, gjorde inbrott och höll mig fången i långa perioder. Såklart är det normalt? En annan slog mig så jag hamnade på sjukhuset, ja det var säkert mitt eget fel. Och en tyckte att livet är som bäst när man ljuger. Helst till alla i sin omgivning, inklusive jobbet och vännerna. Det är väl fullständigt normalt att svara i telefonen och lova folk än det ena än det andra för att svära ve och förbannelse över dem när man lägger på och tillägga att "det kan ju den idioten tro, varför skule JAG.."..osv.
Jag känner mig i dag stark och har lyckats bli mig själv igen. Men det var verkligen bra att det tog slut på det sätt det gjorde för jag var verkligen nede i en djup och farlig depression. Sedan fyra år ungefär. Troligen längre då det kom smygande.

Det hela började med att jag en dag när jag slog på datorn fick upp den ena perversa bilden efter den andra och en "porrgudinna" var fäst som bakgrund på min dator. Han hadde ju inte gjort nåt utan det måste ju vara jag själv som tryckt fel på nåt..
 Eller så KUNDE det vara att han "fått in nån skit"
 utan att det var meningen. Jag blev sDetta skedde strax efter att vi förlovat oss. Jag var såklart mycket ledsen för detta men försökte gå vidare ändå. Jag blev nog redan där en smula hämmad i mitt förhållande, jag vet inte hur mycket men det gjorde mig osäker och fundersam och lite försiktig av mig. Inte helt min stil men det gjorde såpass ont så antagligen gav det mig en större mental smäll än jag förstod då.

Det dröjde ett tag innan nästa smäll kom, men jag var redan på väg att bli lite knäckt då jag ständigt hörde alla dessa lögner till vänner och arbete och jag ständigt såg hur han vred bort mobiltelefonen från mig när det kom meddelanden eller samtal. Vissa svarade han inte på. Jag lånade alltid välvilligt ut min mobil utan att ha massa hemligheter i den men jag tror alldrig under våra år att jag rört, ringt på eller tittat i hans telefon, det var han noga med. Den skulle dessutom gärna vara "på laddning" i bilen.

Allt dette hemlighetsmakeri gjorde ont och jag var väldigt ledsen för det, jag förstod ju att han hadde hemligheter för mig. A och O i ett förhållande är förtroende och att kunna känna sig trygg på att inte bli förd bakom ljuset tycker jag. Jag kände ett hugg av smärta varje gång jag uppleve detta och det var allt för ofta.

Jag levde i en låtsasvärld i många år efter allt detta och i allt detta. Jag blundade och ville så gärna tro de ord som blev sagda. Som jag älskar dig och BARA dig. När han tog tag i mig och sa "och detta säger jag inte bara"... På samma vis fick jag höra hur bra det var att jag fått bort honom från att söka efter snuskigheter på nätet och att jag var så klok för detta. Jag visste innerst inne att han ljög. Det gjorde så ont och där skulle jag stå och försöka vare vänlig tillbaka. Situationen var förfärlig. Det hela bara eskalerade. De senaste åren satt han men sin laptop i knät i soffan, såklart vänt bort från mig. Han chattade med en hel rad tjejer som filmade sig, fotograderade sig och visade up sig helt nakna och i olika positioner för honom. Då jag satt vid min dator (som han hela tiden bara behövde lyfta blickan för att se) så hadde jag oftast facebook öppet i bakgrunden. Det kunde plinga till och han skrev "min underbara kvinna vad jag älskar dig". Samma ögonblick som han skrev till sina damer vilka gudinnor dom var, hur de skulle ta nästa bild, vad han kände för dem och vad de gjorde med delar av hans kropp... De stämde träff för möten och vad de skrev i privata meddelanden till varandra kunde man bara gissa. Allt annat lades ut och finns fortfarande på internet till allmän beskådning. Och jag har INTE varit med om någon skulle få för sig det..

Jag behövde bara kika på tvn så såg jag i blänket vad han gjorde på datorn. Reste jag mig och gick för att släppa ut duvan i buren bakom honom så stände han alltid snabbt ned allt. En gång hann han inte och då var en av damernas bilder kvar i rutan "jag fluktar lite bara" sa han. När jag talade om för honom att jag kunde se vad han gjorde på tvn så skulle han ta bort hela facebook för det var det som gjorde att han fick in "oönskad skit i datorn".

En kvinna hörde av sig och frågade om Han var samma person på second life som "namnet skrivet med tre ö på ett snuskigt forum?" Jag visste inte då men upptäckte när jag kollade att de var ett helt gäng som höll på med detta. De filmade sig själva och varandra och allt hamnade ute på deras forum. De kommenterade hej vilt sina bravader och min älskade var en av dem som varit mest aktiva där... detta knäckte mig verkligen, jag fick en personlighetförändring som gjorde mig helt lam... Jag lyckades leva hyfsat normalt utåt och även nästan glömma baksidan av mitt liv i samband med hundträningar och annat. Jag vet inte hur jag lyckades men jag blockerade mig väl på något vis, kanske förnekade.
Min lamhet i vårt förhållande blev nog också en av orsakerna till att jag ansågs som mindre intressant och spännande att leva med. I fyra år hölls det i gång med forumet samtidigt som det dagligen kom gulliga kommentarer som "min underbara kvinna", "du är fantastisk", "ingen är som du", "du är den bästa kvinna jag haft", "min underbara blivande fru" och dessa efterföljdes av att "jag menar det verkligen" och "det är inte något jag bara säger". Detta skrev och sa han till mig samtidigt som han skrev med sina damer i dom flesta tilfällen. Han hadde en raggningsmetod där han ringde/skrev och ljög om hur hemsk jag var så att damer skulle tycka synd om honom. Flera har hört av sig och talat om det för mig personligen i efterhand.

Jag var förkrossad när han lämnade mig trots allt detta (och jag förstår inte själv hur jag än i dag kan sakna honom..). Men så var det. Jag ville dö. Men när vardagen kom och alla måsten runnit undan i rutin så började jag väl sakta fatta att det här nog inte bara var en nackdel. Jag satt helt själv långt ute i skogen med en hel hög hundar och utan körkort med usel ekonomi. MEN jag slapp lögnerna, jag slapp den djupa förtvivlan och smärtan och sakterliga insåg jag hur illa det varit och hur farlig min depression egentligen varit i så många år. Och att jag nu skulle kunna få en chans att bli mig själv igen. Helt plötslig fanns en renhet i livet igen som jag saknat i så många år. Jag kände mig mer och mer hel för varje dag som gick. Det gav en otrolig styrka och kraft till livet. Jag trodde inte ett tillfrisknande kunde bli så stakt och kraftfullt så att det kunde ge en sådan energi så att allt gick utav bara farten vad jag än gjorde.

Det gjorde och gör fortfarande ont. Alla innen finns ju kvar här och jag får ett sting av smärta när jag tittar på saker vi satt upp tilsammans, vinster vi vunnti tilsammans och tänker på minnen. Jag försöker att låta bli men det blir så när allt fortfarande finns omkring mig. Hela vårt gemensamma liv finns ju liksom kvar här. Jag lär ju bli "trogen" honom för evigt. Men samtidigt såg jag ju bilder från vilda fester, flörtande och annat redan tidigt. Tack ni som lät mig få veta, även om det gjorde ont så såg man ju hur hjärtlöst det hela var med festande och alla dessa damer direkt after att vi gick isär. Det gem mig styrka att tänka att jag inte förlorat något egentligen. Det är lättare att gå vidare då. Det blev ju tidigt så att förlovningsringen "försvann" och på sin profil på facebbok skrev han "GRÄSET ÄR IBLAND GRÖNARE PÅ ANDRA SIDAN". Kanske var det snusk-gängets sätt att känna igen varandra på facebook? bara en gissning.. Hur som helst gjorde det ont att veta att det stod så i åratal trots att han sa allt det där gulliga till mig..

En sak är säker, INGEN skall någonsinn lyckas dra mig ned i något sådant svart hål mer.. Inte någon!

Nu när våren är här, fåglarna sjunger och jag känner mig som jag var när vi träffades så skall jag vara såhär det har jag bestämt. Möjligen kan det finnas någon som är värd mig där ute en dag men tyvärr känns det just nu som att jag inte kan glömma min drömprins. Jag skulle såklart inte ta honom tillbaka även om han lovade att sluta ljuga, sluta med gänget och allt det där. Jag skulle helt enkelt inte tro det.. Men jag trodde en gång att det var vi för alltid och hjärtat vill inget annat och då får det vara så att jag får vara själv istället. Jag vill ju leva med någon som är ärlig och uppriktig och som inte går bakom ryggen på mig. Det vill väl alla egentligen.

Nu skall jag ta vara på mitt lilla kvarvarande gäng superfina hundar. Jag kan klä mig som jag vill (jag gillar i grunden att klä mig fint men har inte kunnat gå i annat än "slafsekläder" för att slippa tänka på att jag på något vis tävlar med hans gudinnor). Jag trivs i mitt lilla hem och det är underbart här ute i skogen. Jag kan träna med hundarna när jag vill utan att vara rädd att han sitter där och går bak ryggen på mig. Jag kan gå/träna långa rundan utan att höra att jag "träffar gubbar i skogen" (på sig själv känner men andra?) Och då kom jag ju snabbt upp i den kondition som jag vill vara i. Även om vikten rasade skrämmande fort en period då jag åt lite dåligt i förhållande till min aktivitet. Fast det är ju inte bara negativt ;) Det går framåt med körkortet och mycket annat har löst sig, framför allt ekonomiskt. Trots en del kvarvarand räkningar som var tuffa som vi egentligen skulle delat på och en del som inte ens var mina.

Så nu känner jag hopp för framtiden :) Fast jag får väl sloss med mina känslor ett tag till. Det ramlade ned en keps från hatthyllan när jag städade, den låg kvar där utan att jag kunde ta i den. Jag kunde sitta och bara stirra på den som ett av de få bevis på att min drömprins en gång existerat. Jag har ju ingen kontakt, spärrad på facebook och ingen hjälp i början ens med att handla, hämta hundmat eller annat.. så det har varit som att han är död. Kanske därför smärtan inte släpper helt? Jag fick inte ta farväl..

Men nu efter att ha hört och sett en hel del till så måste jag på något vis förmå mig själv att ta farväl. Försöker väl göral det här och nu då. Farväl mitt allt..

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här skall bloggas..
TACK till supporten som fixade felet. Underbart. Och med nya Iphone appen kan man tydligen blogga direkt on the road. Skall bli roligt!
Bild igen? hmmm vad skall vi hitta på då tro...
Varför inte en stilig bild av en skarpögd vaktel? En av våra hönor, om ni vissta vad goda vakteläggen är..

Nu skall det vara fixat. Testar igen med en bild då :)
Det får bli en galen bild på Endeavour ;)

Efter att ha haft problem med att headern ändras efter varje inlägg så jag får ett jättejobb att rätta till det igen. Nu skall det vara fixat säger supporten, hoppas det :)

Det fick bli en bild av Emperor från i vintras

Tror jag är på rätt spår, vill ha det på mitt sätt. Men kodknackning är inte riktig min grej så jag tar en sak i taget med detta. Tyvärr så ändras texten i headern till oläsligt svart och länkarna tas bort mm efter varje publicering jag gör. Vilket innebär att jag får gå in och ändra i källkoden på flera ställen och leta upp länken till min header bild gång på gång. Har frågat supporten om detta, hoppas på svar snart! Jag ber om ursäkt för detta och hoppas jag kan få ordning på den snarast.. Såg att jag numera kan publicera STORA bilder ;) :) :) Verkligen roligt! Det här kommer ju i första hand att vara en blogg full med bilder, BRA bilder som skall visas stora!


Ja så då testar jag naturligtvis att lägga upp en bild i den bildstorleken som kommer att vara i fortsättningen. Och såklart en bild av mina "vakthundar", mina häftiga tama getingar när dom käkar. Var ju även tvungen att skoja till det lite med bilden också eftersom det råkade befinna sej en äcklig spyfluga på bilden ;)

Nu har det varit mycket, och massor av trevligt besök har vi också haft. Tiden vill inte räcka till för allt men vill göra men det blir väl bättre framöver. Två av grönlandshund valparna har åkt, båda till super hem. Det kommer nog bli riktigt bra. Leonberger valparna växer och frodas och vi ser tydligt hur de växer sej till superhundar. Detta är utan tvekan den bästa kull vi haft och kanske en av de bästa vi någonsinn känt till?..
De är verkligen välbyggda, vi får se vad som stannar. Tyvärr kan man inte enhälligt bestämma sådant men vi skall göra allt för att ha kvar ett par för vidare utställning och avel. Till helgen skall vi ta exteriörbilder av dem och lägga ut, faktum är att det varit ovanligt sparsamt med bilder tagna på denna kullen. Men å andra sidan har det tagits sparsamt med bilder över huvud taget i år, även av de vuxna hundarna. Men nu blir det ändring! Och förhoppningsvis kan vi nu planera in några utställningar i höst/vinter också ;)

En av våra besökare:

Nu blir det till att prova den här alldeles nya bloggen, har ju haft ett antal olika tidigare. Får se om man trivs bättre med den här.
Testar hur det ser ut att lägga upp bilder: